Tankar om allt möjligt...

Något som uppmärksammades när jag, jonny och ali åkte ner på stan idag var detta...
- Varför gör man väldigt ofta ljud ifrån sig när man sätter sig ner i en bil?
Det brukar ofta var någon form av stön eller liknande, som att det vore riktigt ansträngande
att sätta sig ner...?



Ett dilemma som riktar sig till killar då... jag, ante och ali gick runt pratade här om dagen..
Så la vi fram en massa dilemman för varandra, vad skulle du helst göra, det eller det osv..
Det som alla hade sjukt svårt att svara på var detta...

- Vem väljer du att bli avsugen av, en kvinnlig transvestit, vars ansikte ser ut precis som
en ful man, med skägg och hela kittet. Eller en manlig transvestit, vars ansikte är lika snyggt
som den snyggaste kvinnliga modellen?

Noterbart är att man bara ser ansiktet på personen, och man måste hålla ögonkontakt...
Givetvis kan man ju opartiskt svara, ingen av dom... men det alternativet finns inte här...
Haha sug på den kulan ett tag...



Då är ju frågan varför människan är en ytterst konstig varelse... med det menar jag att man
vill ha det man inte kan få... det spelar ingen roll om det handlar om ett hus, en bil eller en
människa... människan söker efter det oåtkomliga.. det blir kanske mer spännande så..
Om mitt påstående stämmer kan man ju fråga sig varför man utsätter sig för det?
En person känner att det är tråkigt om det saker och ting blir serverade på ett silverfat,
med andra ord vill man känna motgångar.. men bara motgångar i viss mån, för det får inte
bli för mycket motgångar och vara FÖR svårt... då blir det för jobbigt  och vi ger upp...
Det jag tänker på först och främst när jag säger detta är själva fenomenet med folk som
blir attraherade av upptagna personer...

Skillnaden mellan materiella ting och personer är att det krävs olika saker för att få
dessa oåtkomliga ting... vill du verkligen verkligen ha en bil, men inte har pengar till det,
ja då blir det lite svårt att få den... men när det kommer till personer, ja ni vet ju hur det
kan sluta...
Det som känns så tragiskt att skriva, och att skriva detta med all sin ärlighet och
uppriktighet, är att otrohet är någonting så otroligt förekommande att det är skrämmande..
Givetvis ingen nyhet för folk att otrohet existerar... men när man känner att trohet är
någonting exeptionellt och ovanligt, då har väl någonting gått snett i vårat samhälle?
Jag är ingen ängel, ingen människa är felfri och jag tänker inte beskylla någon...

Det som är intressant dock är det faktum att eftersom otrohet är så pass förekommande,
så sätter det lite extra krydda i det här tänkandet att man vill ha det man inte kan få..
För folk vet att folk är otrogna, det handlar bara om rätt tillfälle och att trycka på rätt knappar..
Vem är då boven i dramat? Hela tiden utsätts man för frestelser i sitt liv, och det behöver
inte handla om otrohet... det är väl inte alltid kanske lätt att stå emot dessa frestelser....
Är det ok att en person är så självisk att man medvetet utsätter en person för dessa
frestelser och att ansvaret helt ligger hos den som har en pojkvän/flickvän?
Eller delar man på det ansvaret?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0