Ödets ironi?...

Jag vet inte vad ödet har för plan för mig, det återstår att se...
I australien gick jag runt och kallade mig för Alfie, av flera olika anledningar..
Nåja, jag har aldrig känt mig närmre dig än nu, på gott och ont...
Tänker då främst på den mästerfulla slutscenen... nåja....



Man får hoppas att allt löser sig på bästa sätt i slutändan....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0